Barnbarnet är sjuk och då blir det oroligt i leden. Vi som tänkt att det skulle vara melodifestival, dans och glädje tillsammans med hemlagad pizza och tända ljus.

Nu blev det ett sovande barnbarn med orolig mamma i ena soffhörnet och jag i det andra.. vi tände ljus men dansen uteblev.

Tänk va mycket livsglädje en treåring kan bidra med och så mycket lågt när dom är sjuk.

Längtar tills hon är på benen igen.

Nu blev det svullande med hemlagad pizza och lördagsgodis men inget utanför pointsen.
Stolt och det känns så bra... och jag känner mej så stark.

Försöker hitta en motivationsplan tills vågdalarna kommer...för de gör dom, förr eller senare...