Det finns inget som är så jobbigt som att se sina barn må dåligt och speciellt jobbigt är det när man inget kan göra för att underlätta för dom.

Det är bara att hålla om, trösta och finnas där och visa att man lyssnar och hoppas att dom känner kärleken som jag vill förmedla.

Funderar mycket på varför man inte är snällare med sig själv än vad jag är?!
När de gäller att unna eller stötta andra är jag inte alls på samma sätt som jag är mot och med mej själv.

Det är många små kommentarer från andra vänner som jag har samlat på mej.
En vän jag pratade med igår sa
- Jag är egoist när det gäller mej själv och vad som är bra för mej.
- Smart, tänkte jag..... De där ska jag anama!